En tjuvtitt hos någon du känner?

Har varit parkerad framför simmningen under eftermiddagen. Hans Chrunak, tidigare förbundskapten, är numer SVT:S expertkommentator och jag kan inte låta bli att tycka ruskigt illa om honom. Mycket på grund av att Emma Igelström gått ut med att ett samtal med honom bidrog till att hon utvecklade ätstörningar. Sen kan man fråga sig om inte en elitidrottare ska tåla rak kommunikation, men får tänka på att det rörde sig om en tonåring och Chrunak, enligt Igelströms uppgift, inte la fram det hela på ett alldeles för bra sätt.



Hur som helst har mannen på bilden inte stärkt sina aktier hos mig under denna OS-dag. Han lyckas på något märkligt sätt ha låga förväntningar på simmarna efter de är så dåliga, men ändå bli besviken när de presterar i överkant av vad han förväntat sig.

Läste just denna artikel, som handlar om att amerikaner och britter i högre utsträckning än på 90-talet tycker att familjelivet blir lidande om kvinnan arbetar. Nu är det inte ens så att alla familjer består av en man och en kvinna, men det är väl ett faktum som dessa människor gör sitt bästa för att ignorera.

Jag kan inte låta bli att bli fruktansvärt arg när jag läser sånt, att vara hemmafru är i många fall att ge upp sin egen ekonomi och självständighet. Det går alltid att ändra sig och gå tillbaka till arbetslivet, men man lär ha hamnat efter i karriären, tappat viktiga kontakter och så vidare. Dessutom finns det saker som påverkas längre fram, sparkaptial och pensioner. Hur mycket man än älskar sin man eller fru finns det inget som garanterar att man alltid kommer leva tillsammans.

Visst kan jag förstå att familjelivet blir lidande om både föräldrarna arbetar heltid, däremot tror jag inte att lösningen stavas att den ena helt ger upp sin karriär.

För min del skulle hellre ha vilket skitjobb som helst än att bli ekonomiskt beroende av den jag lever med. Påminn mig om det om jag någon gång börjar låta annorlunda!

Tog ett promenad i regnet. Passade på att dagdrömma om mina och Herr A:s framtida barn. Funderade på vad vi ska döpa de till. Är inte helt bekväm med att skriva det. Känns på tok för kvinnligt, något som får män att sucka och säga något om "typiskt tjejer".

Det är knappast första gången jag upplever en konflikt mellan att vara tjej och feminist. Samtidigt som jag vet mer än väl att feminism handlar om att tro på rätten att vara säg själv. Om man generaliserar kan man säga att hälften av alla intressen, egenskaper och beteenden ses som kvinnliga. Klart att jag några stämmer in på mig. 

Feminism handlar om att inte låta sig styras av könsstereotyper, vilket innebär att man inte ska påverkas av att något är för tjejigt och därför inte passar en feministisk image. Allra troligast är att jag, och alla människor, både är kvinnliga och manliga. Jag tycker att det är förbannat viktigt att vi försöker bortse från det och koncentrerar mig på att vara människor.