En tjuvtitt hos någon du känner?

Sanningen är den att jag fick jordens ångestattack igår. Kanske inte direkt för det här med kollegan utan snarare på grund av det ledde till. Jag kände mig lite nobbad (men jag tog det lugnt och blev aldrig nobbad, bara insåg att det aldrig kommer bli något) och ringde därför Herr A för tröst. Herr A var dock fullt upptagen med en jobbuppgift och när jag berättade om kollegan hade han dessutom mage att säga att jag var desperat. Förstå hur det känns om man redan är besviken på sig själv och känner sig desperat! Herr A är min ängel som ska berätta att jag är fin och bästast i världen. Vet inte om det kan ha varit lite svartsjuka inblandat i det han sa igår. Sen sa han i och för sig att han älskar mig för att jag är underbar och jag vet att han menar det, hade bara behövt få höra det om och om igen igår. Av någon som hade tid för mig, men det är som det är.

Pratade lite med mamma också, som för en gångs skull var trött på min ångest (fast det var ganska länge sen sist). Hon påpekade att jag varit väldigt sur och tvär de senaste veckorna. Det har jag inte tänkt på själv, men när hon säger det kan jag inte låta bli att se ett samband med mina p-piller. Så nu vet jag inte hur jag ska göra, om jag ska fortsätta med dem över huvud taget.

Nu idag känns det bättre, men ångestkänslan finns fortfarande kvar i kroppen. Men jag försöker att bara acceptera att det är som det är och jobba på utifrån det. Förhoppningsvis kan det bli en helt okej dag i alla fall.