Jag hatar min kropp
Jag kan inte låta bli att tänka på, i princip dagligen, att min kropp är helt jävla värdelös. Det är ryggproblem och knäproblem och ont här och ont där i en enda röra. Ibland blir jag så trött på det att det känns som det bara är att ge upp alltihop. Livet vore så mycket enklare om jag inte hade en fysisk hälsa att tänka på.
Förra veckan kom jag dock igång med rehabträningen av knäet riktigt ordentligt. Dessutom skriver jag matdagbok så att jag ska få i mig tillräckligt med näring och inte terrorisera mina känsliga tänder med allt för mycket sött.
I och med flytten hoppas jag komma igång med träningen som legat i dvala en månad nu. Tänkte faktiskt försöka simma lite, fast jag knappt kan simma. Jag sjunker inte, men det ser inte graciöst ut och jag kommer knappt framåt. Men jag får väl helt enkelt trotsa det faktum att jag ser ut som ett mongo i vattnet eftersom jag tror att simning är bra träning och dessutom skonsamt mot mitt knä.
