Bloggar som en gnu
Svettmarinerade trosor
För två år sedan när jag fyllde år fick jag en ny träningsväska. Inte förrens idag insåg jag att den gamla träningsväskan låg kvar i garderoben. Inte nog med det, i det låg mina gamla svettiga underkläder som alltså legat där i drygt två år. Hur fräscht är det på en skala? Samtidigt blev jag lite glad för det var fina underkläder som jag gärna vill använda igen, ska bara tvätta de först. Så nu ligger de i tvättkön och väntar på att återfå svunna tiders väldoft.
Hittade såklart även gamla menstrosor, varför kan man undra, men det har jag redan förklarat här. Dessutom hittade jag trosor som inte var mensiga, utan som jag bara låtit ett gammalt brunfläckigt trosskydd sitta kvar i. Hur tänker jag?
Låna tandborste
Inga onanifantasier att berätta om
Varför började jag inte packa tidigare?
Jag ska hyra ett möblerat rum och folk tror därför att jag inte har något att packa. Men trots allt ska hela garderoben tömmas, jag passar på att prova och eventuellt kasta sådant jag inte använt på länge och sedan ska jag tömma alla lådor som är fulla med papper. Jag har typ idag på mig och ikväll ska jag på fest, hjälp!
Frisyrångest
Nu sitter jag här och tänker att det är skitfult och jag kommer inte få några kompisar nästa vecka när jag börjar skolan för ingen kommer vilja vara med hon med det fula håret.
Eller hur var det, var det bara första dagen, har jag redan glömt?
Mycket att göra
Humörsvängningar, konstiga blödningar och andra uteblivna biverkningar
Jag tror jag trivs rätt bra med mina p-piller. Jag tycker att det är läskigt för när jag känner mig deppig, inte har sexlust eller blir arg, så finns det en liten röst i bakhuvudet som frågar om det har med mina små hormonpiller att göra. Men som sagt, ganska bra känns det så jag knapprar vidare.
Nu ska godisgrisen slaktas
Dags att erkänna; jag är en riktig gottegris. Älskar choklad, smågodis och fettiga wienerbröd. Inte bra för tänderna, inte bra för hälsan, inte bra för plånboken. Men allt det där är gammal skåpmat som jag tuggat om och om i flera år. Senaste året har jag därutöver börjat gå upp i vikt. Inte så att jag är tjock på något sätt (168 cm/52 kg), men jag har en liten irriterande mage som jag inte tycker om. Jag har försökt göra något åt det, men senaste tiden har det blivit "men jag ska ändå ta tag i det när jag flyttar".
Men ikväll fick jag nog. Hade lyckats hålla mig hela dagen på jobbet, tills en timme innan jag slutar då jag bara skulle ta en liten godisbit. Ni kan gissa själva hur det slutade...
Så nu har jag bestämt mig. Det är tydligen allt eller inget som gäller för mig. Jag klarar inte att äta godis någon gång då och då. Därför ska jag totalförbjuda godis, kakor och glass fram till den 1 oktober. Tror ni jag klarar det?
Veckans första arbetspass avklarat
Tillbaka
Hemma från min korta semester tillsammans med Herr A. Vi har tagit det lugnt, blivit lite tjuriga på varandra, men inte mer än vanligt, haft lite sex, men inte särskilt mycket och framförallt haft väldigt trevligt. Nu har vi sagt hej då och kommer inte ses på ett tag. Hur länge vet jag inte, men minst en månad kanske två.
Är bara hemma en kort sväng nu. Måste äta, ringa lite samtal, försöka följa höjdfinalen och göra mig i ordning för dagens arbetspass. Således blir det inte mycket bloggande, denna gång behöver ni dock bara vänta tills ikväll.
Vänner som var
Gårdagskvällen blev trevlig, men med lite bitter eftersmak. Jag skulle träffa en kompis för att säga hej då innan jag drar. Var lite nervös, vi har aldrig setts bara vi två, men vi har hängt i samma gäng sedan gymnasiet. Vi har hunnit med pubrundor, krogbesök, konserter, midsommaraftnar, nyårsaftnar, skolresor och Gröna Lunds-besök tillsammans. Jag tycker om henne och det kändes självklart att träffa henne innan jag sticker, så jag tänkte inte låta mig stoppas av att ingen annan hade möjlighet att hänga på.
Men så visade det sig att några gamla bekanta till mig skulle med. Folk jag gick grundskolan med som jag har och har varit så sjukt nära vän med. Det fanns en tid när jag inte kunde leva utan dem. Vi har hållt kontakten och ses fortfarande varannan månad eller så. Visst har vi roligt, men det är lite bitter eftersmak på det hela. Det ena av dem, som var mitt allt en gång i tiden, är så fruktansvärt snobbig och jag känner att med tanke på den personen hon blivit och den jag blivit känns det inte så sorgligt att vi kommer bo långt ifrån varandra. Jag trivs inte särskilt bra i hennes sällskap längre. Den andra tycker jag fortfarande om, vi kan ha fantastiskt kul tillsammans, men hon får mig att känna mig lite dum och efter. Det är säkert inte medvetet, men hon säger negativa saker väldigt öppet till mig. Det har hon alltid gjort, men det blir lite konstigt när vi inte umgås lika mycket längre, jag känner att då kan hon inte säga samma sak som hon kunde säga när vi gick i 7:an och kunde varann utan och innan. Men uppenbarligen känner inte hon likadant.
Dagens i-landsproblem
Fnitter för mig själv
Puss på er! Vi hörs imorgon.
Blödningsfri
Min glädje går nog inte riktigt att beskriva, fan vad jag ska sexa loss i helgen.
Velig
Det är inte likt mig att vela, men när det väl händer är det i situationer som denna. När jag vill vara social men omständigheterna känns jobbiga. På ett sätt har jag inte lust att ändra planerna, på ett annat sätt känner jag mig fruktansvärt tråkig om jag inte gör det.
Upptagen framför TV:n
På tal om kollegan
Fittproblem
Möglig frukt och en välplanerad framtid
Så kan jag inte göra om två veckor, det är en lite konstig tanke. Samtidigt tror jag inte att jag kommer låta frukten ligga och mögla. Men man kanske inte ska säga för mycket. Just nu lever jag med föreställningen att när jag flyttar till Lund ska jag bli superekonomisk, plugga i tid till alla tentor, börja träna, planera min inköp, sluta äta godis, gå ner lite i vikt (jag är 168 cm och väger 52,3 kg, en riktigt rekordnotering...haha), börja stretcha så att jag blir lite smidigare, cykla överallt, skriva dagbok och ha välstädat på rummet.
Den som lever får se. Och det får den som följer bloggen också.