Du kan trots allt vara min granne
Igår kväll kunde jag omöjligt sova, det blir lätt så när man börjar tänka på hur få nätter man har kvar i sängen där man spenderat tusentals nätter. Hur som helst funderade jag, mellan all skolstartsnervositet, på den här bloggen. Nu har jag inte särskilt många läsare så det är inget troligt scenario, men tänk om någon jag känner helt plötsligt säger till mig "du jag har läst en blogg som jag tycker är lite underhållande, ienstudentshuvud, handlar om en brud som bloggar anonymt om sitt liv som student". Vad fan skulle jag säga då? Och ännu värre om personen lägger till; "jag tycker faktiskt det har en del likheter med ditt liv". Skulle jag kunna hålla masken? Antagligen inte.
Välkommen till femtonhundratrettiosex kronor!
Hittade en sida där man enkelt kan kolla hur mycket bloggen är värd, sen kanske man inte ska ta det alltför seriöst. Jag kan i alla fall meddela att denna blogg är värd 1 536 kronor, vilket förstås betyder att det är en liten skitblogg utan något egentligt värde alls. Samtidigt; 1500 spänn för något jag skriver enbart för min egen skull, som funnits i två och en halv vecka och som jag inte aktivt raggar läsare till. Det tycker jag är ganska duktigt jobbat.
Dåligt med avslöjanden?
Kom just hem och läste en kommentar som antydde att jag borde avslöja lite fler hemligheter. Jag skulle hemskt gärna göra det, men vet inte hur mycket snaskigheter jag kan bjuda på. Det jag skriver ska ju trots allt vara sant också. Så emellanåt blir det lite vardagsinlägg också, sådant ni kan hitta även i andras bloggar. Men som sagt, det är här ni får de allra bästa bekännelserna, det gäller bara att ni har lite tålamod.
Vill ni inte vänta? Här hittar ni bekännelserna jag sparkade igång bloggen med. Och jag rodnar fortfarande vid tanke på att någon kanske läser.
Vill ni inte vänta? Här hittar ni bekännelserna jag sparkade igång bloggen med. Och jag rodnar fortfarande vid tanke på att någon kanske läser.
Jag tar bloggsemester
Jag och Herr A ska som sagt ut på äventyr och jag kommer antagligen inte kunna blogga innan tisdag eller rentav onsdag. Lite tråkigt tycker jag, och förhoppningsvis ni med.
Bloggen fyller för övrigt två veckor idag. Jag har redan hunnit skriva över 100 inlägg om könshår, vardagsbestyr, förälskelse, mina sexuella fantasier och hur snygg Belinda Olsson är. Jag har avslöjat vilken sorts poorr jag tänder på, att jag käkar snorgubbar och att jag blir patetiskt desperat när jag är kär.
I brist på nya inlägg kan ni alltid läsa det jag redan publicerat. Annars hoppas jag att vi ses i mitten på nästa vecka!
Bloggen fyller för övrigt två veckor idag. Jag har redan hunnit skriva över 100 inlägg om könshår, vardagsbestyr, förälskelse, mina sexuella fantasier och hur snygg Belinda Olsson är. Jag har avslöjat vilken sorts poorr jag tänder på, att jag käkar snorgubbar och att jag blir patetiskt desperat när jag är kär.
I brist på nya inlägg kan ni alltid läsa det jag redan publicerat. Annars hoppas jag att vi ses i mitten på nästa vecka!
Den här bloggen ger mig marddrömmar
I morse vaknade jag kallsvettig och redo att radera denna blogg så snart jag fått igång datorn. Anledningen var att jag drömt att min brosa hittat bloggen och läst alla inlägg. Han hade bara lånat min dator för att hans var trasig och råkat se Internet-historiken (jag är ju löjligt förtjust i att gå in på min egen blogg). Nu visste han allt om min mens, mina sexuella fantasier och mina blygläppssprickor. Det värsta av allt är att scenariot inte är särskilt osannolikt. Det kommer dock bli bättre då jag flyttar och varken Herr A eller familjen har samma tillgång till min dator.
Men om bloggen någon gång skulle vara plötsligt raderad och allt som möter er är ett error-finns-inte-meddelande, då vet ni att det är jag som går i sömnen.
Men om bloggen någon gång skulle vara plötsligt raderad och allt som möter er är ett error-finns-inte-meddelande, då vet ni att det är jag som går i sömnen.
Fräschaste bloggen i stan
Tack vare Designa Din Blogg har jag nu lyckats pimpa min blogg lite (vilket fult uttryck, men jag kunde inte låta bli). Ni kanske inte tycker att det är särskilt märkvärdigt, men ni får tänka på att jag i vanliga fall är helt invalid när det kommer till teknik och datorer.
Bloggen är som sagt väldigt ny och jag exprimenterar mig fortfarande fram. Har inte särskilt många läsare, hoppas att det kommer, men under tiden passar jag på att försöka arbeta mig fram till en snygg, välskriven blogg som blir som jag vill ha den.
Nya läsare som undrar var de har hamnat och varför man ska läsa den här bloggen bör förutom presentationen av bloggen kika i kategorin Bekännelser där jag placerar de snaskigaste inläggen.
Kommentarer och tips mottages tacksamt!
Bloggen är som sagt väldigt ny och jag exprimenterar mig fortfarande fram. Har inte särskilt många läsare, hoppas att det kommer, men under tiden passar jag på att försöka arbeta mig fram till en snygg, välskriven blogg som blir som jag vill ha den.
Nya läsare som undrar var de har hamnat och varför man ska läsa den här bloggen bör förutom presentationen av bloggen kika i kategorin Bekännelser där jag placerar de snaskigaste inläggen.
Kommentarer och tips mottages tacksamt!
Jag är inte alls galen
I en kommentar till ett tidigare inlägg (tack igen!) fick jag höra att jag verkade lite smått galen. Det är ju det som är grejen, jag är inte det minsta galen! Jag är intelligent, har bra betyg, är uppskattad på mitt jobb, ses som ordentlig till den milda grad att en och annan tycker att jag är tråkig och är i stösta allmänhet ganska vanlig. Jag tror i själva verket att vi alla är vad vi gärna kallar galna, under ytan. Jag menar på intet sätt att jag är falsk, den bild jag visar mot personer jag möter är i allra högsta grad sann, men det finns sådant jag väljer att inte berätta eller visa. Sådana saker tror jag finns hos oss alla.
Poängen med bloggen är att jag är anonym
Såg just att jag fått en kommentar på mitt allra första inlägg. Man tackar och bockar, jag blir alltid barnsligt förtjust när någon tagit sig tid att skriva en rad eller två. Men Jonny ville veta vilken utbildning jag ska börja till hösten, ledsen att göra dig besviken, men hela poängen med den här bloggen är ju att jag vill vara anonym! För att jag ska kunna skriva sådant jag inte kan skriva annars. Då kan jag inte gärna skriva att jag ska plugga till skomakare i Ankeborg. Därför får ni nöja er med att jag ska plugga ett ganska statusfyllt program. Om inte det stillar er nyfikenhet får ni bli trogna läsare och försöka lägga ihop 2 och 2.
Första inlägget
Så var det dags för första lilla inlägget här på "I en students huvud" (hemskt namn, men alla vettiga var ju upptagna).
Jag är en tjej i 20-årsåldern som inte alls är student, men snart! I slutet på augusti flyttar jag äntligen hemifrån och beger mig till en av Sveriges största studentstäder där jag kommit in på en av de mer prestigefyllda utbildningarna. Jag resonerade inte alls så när jag sökte, men jag märker på folk jag snackar med att de oundvikligen blir imponerade när jag berättar vad jag ska plugga. Jag som inte ens vet om jag tänker gå färdigt utbildningen, tänkte mer att jag skulle pröva och se.
Jaja, nog om det. Vad är det här för blogg? Jo, jag kan inte låta bli att kittlas av tanken på en anonym blogg där jag kan skriva ner sånt man tänker på, men aldrig berättar för någon och sånt man gör när ingen ser (eller i värsta fall, när man tror att ingen ser). Jag har faktiskt haft en liknande blogg tidigare, men jag var inte hälften så avslöjande som jag borde vara påpekade en läsare och hon hade mer än rätt. Denna gång siktar jag på att det ska bli mer snaskiga detaljer...haha. Vi får väl se var det slutar.
Men som sagt, välkommen!
Jag är en tjej i 20-årsåldern som inte alls är student, men snart! I slutet på augusti flyttar jag äntligen hemifrån och beger mig till en av Sveriges största studentstäder där jag kommit in på en av de mer prestigefyllda utbildningarna. Jag resonerade inte alls så när jag sökte, men jag märker på folk jag snackar med att de oundvikligen blir imponerade när jag berättar vad jag ska plugga. Jag som inte ens vet om jag tänker gå färdigt utbildningen, tänkte mer att jag skulle pröva och se.
Jaja, nog om det. Vad är det här för blogg? Jo, jag kan inte låta bli att kittlas av tanken på en anonym blogg där jag kan skriva ner sånt man tänker på, men aldrig berättar för någon och sånt man gör när ingen ser (eller i värsta fall, när man tror att ingen ser). Jag har faktiskt haft en liknande blogg tidigare, men jag var inte hälften så avslöjande som jag borde vara påpekade en läsare och hon hade mer än rätt. Denna gång siktar jag på att det ska bli mer snaskiga detaljer...haha. Vi får väl se var det slutar.
Men som sagt, välkommen!
