KÄR

Idag kom jag återigen på mig själv med att sniffa på en viss kollegas jobbtröja som hängde i ett skåp i personalrummet. När jag får syn på honom blir jag glad och ledsen i en märklig blandning. Det är intressant att man ständigt tycks glömma bort hur det känns att vara kär och blir lika förvånad varje gång. Jag skämtar på med honom, fjantar runt och är allmänt patetisk. Givetvis med vetskapen att det ALDRIG KOMMER BLI NÅGOT. Efter imorgon är det bye, bye och jag kommer kanske inte se honom något mer.

Då är det tur att jag har förälskelseobjekt nummer 2; Herr A. Har tänkt en hel del på honom idag, han är verkligen fantastisk och jag älskar honom massivs, typ hälften så mycket som jag älskar mig själv...haha. Dessvärre måste jag säga hej då till honom också efter helgen, men det är läget lite annorlunda eftersom han älskar mig och vi ska leva tillsammans när studierna är avklarade. Om sisådär 5 år eller något sådant, men ändå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0