P-piller

Idag ska jag ta sista pillret på första p-pillerkartan. Eller sockerveckan återstår ju, men det räknas ju inte riktigt. Mina erfarenheter av p-piller är ju inte de bästa. Provade för några år sedan och kände inte igen mig själv. Jag fick humör som stans värsta fjortis, var überglad och pissförbannad om vartannat. Dessutom mådde jag sjukt illa vid ett par tillfällen, vet inte om det verkligen var på grund av mina piller men misstänker det. Mådde läskigt illa, kräktes och mådde sedan prima. Detta upprepade sig vid två eller tre tillfällen om jag inte minns fel. Dessutom fick jag mensvärken från helvetet och ömma bröst. Barnmorskorna och alla andra tjatar om att man ska hålla ut minst tre månader, men jag kände att det inte var värt det och när jag slutade var jag inte så sugen på att testa igen med en annan sort.

Så det dröjde ett tag innan jag gick vidare till p-plåster. Denna metod valdes eftersom den skulle ge jämnare hormontillförsel. Det fick ganska bra, men ont i brösten fick jag och så tyckte jag att det var lite äckligt med plåstrena. De skulle sitta en hel vecka och satt därför med ganska starkt klister. Sen när man väl tog bort plåtster blev det klister kvar som det fastnade smuts på, äckligt värre. Min känsliga hy blev också sämre under denna period (barnmorskan varnade för att man helst inte skulle använda denna metod om man hade känslig hy, men jag ville försöka i alla fall). Slutade gjorde jag efter ca 3-4 månader då jag var inne i en period då jag var ganska nere i panikångest. Trodde aldrig att det hängde samman med preventivmetoden, men till slut mådde jag så dåligt att det var värt att sluta bara för att det fanns en liten, liten chans att de tillförda hormonerna förvärrade problemet.

Sedan dess har min skepsis till hormonbaserade preventivmetoder varit ganska stor. Kombinerat med att jag inte har penetrerande sex i särskilt stor utsträckning (har lite issues med det, kan man väl lugnt säga) har jag valt att använda kondom de gånger jag väl har försökt. Det har faktiskt funkat riktigt hyfsat, men det finns en tendens till att jag hinner börja tänka och spänna mig när killen tar på kondomen, så under senaste halvåret har jag börjat fundera på om det inte är dags för ett nytt försök.

Och som sagt, här sitter jag efter så gott som en helt uppkäkad karta. Bortsett från två dagar då jag tyckt att jag haft onormala humörsvängningar (en dag på jobbet då jag bara var bajsirriterad på alla kunder, något jag aldrig blir annars och fick gå ut i personalrummet för att jag inte kunde sluta gråta) tycker jag att det har varit ganska lugnt, i alla fall gällande de biverkningarna jag oroar mig mest för. Ömma bröst har jag, men det får jag lätt när jag "är mig själv" och det är något jag kan tänka mig att leva med. Däremot har jag lite mellanblödningar eller vad man ska kalla det. Har aldrig haft problem med tidigare. Men sista dagarna på mensen, när jag knappt har mens brukar jag bara behöva använda ett enkelt trosskydd och det kommer lite hmm..brunt. I det stadiet har jag fastnat, i drygt två veckor. Känns lite jobbigt i samband med sex, vill ju inte direkt dra av mig trosorna och blotta de där bruna fläckarna. Har gjort så att jag tagit bort skyddet precis innan vi satt igång, det funkar, men är ju inte så jävla spontant. Dessutom behöver fittan få andas! Trosskydd jämt när det är så här varmt gör att det kliar lite emellanåt. Så vissa dagar har jag fått köra på mörka trosor där det inte syns. Detta är dock en biverkning det känns som jag kan leva med, speciellt då det av helt andra skäl inte blir så mycket sexande just för tillfället. Hoppas dock innerligt att det går över för jag vill inte ha det så här permanent.

Nu är det visst mat...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0