Vänner som var
Gårdagskvällen blev trevlig, men med lite bitter eftersmak. Jag skulle träffa en kompis för att säga hej då innan jag drar. Var lite nervös, vi har aldrig setts bara vi två, men vi har hängt i samma gäng sedan gymnasiet. Vi har hunnit med pubrundor, krogbesök, konserter, midsommaraftnar, nyårsaftnar, skolresor och Gröna Lunds-besök tillsammans. Jag tycker om henne och det kändes självklart att träffa henne innan jag sticker, så jag tänkte inte låta mig stoppas av att ingen annan hade möjlighet att hänga på.
Men så visade det sig att några gamla bekanta till mig skulle med. Folk jag gick grundskolan med som jag har och har varit så sjukt nära vän med. Det fanns en tid när jag inte kunde leva utan dem. Vi har hållt kontakten och ses fortfarande varannan månad eller så. Visst har vi roligt, men det är lite bitter eftersmak på det hela. Det ena av dem, som var mitt allt en gång i tiden, är så fruktansvärt snobbig och jag känner att med tanke på den personen hon blivit och den jag blivit känns det inte så sorgligt att vi kommer bo långt ifrån varandra. Jag trivs inte särskilt bra i hennes sällskap längre. Den andra tycker jag fortfarande om, vi kan ha fantastiskt kul tillsammans, men hon får mig att känna mig lite dum och efter. Det är säkert inte medvetet, men hon säger negativa saker väldigt öppet till mig. Det har hon alltid gjort, men det blir lite konstigt när vi inte umgås lika mycket längre, jag känner att då kan hon inte säga samma sak som hon kunde säga när vi gick i 7:an och kunde varann utan och innan. Men uppenbarligen känner inte hon likadant.
