En tjuvtitt hos någon du känner?

Nu är det mindre än 3 veckor kvar tills jag flyttar hemifrån. Försöker att inte tänka på det så mycket, eftersom jag inte riktigt vet vad jag tycker om det. Det känns lite läskigt, men samtidigt ska det bli ganska roligt.

Har dock insett att jag kommer få problem när saker ska fixas. Till exempel lär min dator eller i alla fall Internet krångla i början, det ingår väl misstänker jag, vem ska då fixa det? Jag vet inte ens hur man bär sig åt för att koppla in Internet på ett nytt ställe när allt fungerar som det ska. Kommer ni och hjälper mig?

Om jag plötsligt försvinner från bloggen och aldrig mer hör av mig igen så vet ni att jag har blivit Internet-lös.

Det blev ingen fortsättning med kollegan, det sparade vi förhoppningsvis till idag. Men jag var så uppe i varv att jag var tvungnen att ringa en kompis för att få ur mig allt. Hon lyssnade tålmodigt och sa att idag får jag helt enkelt gå på känsla och göra det som känns bäst. För hur ska jag göra? Det är klart att om han är helt kall mot mig så förstår jag vinken, men om allt är precis som vanligt? Precis där vi slutade igår? Ska jag då forsätta skämta på eller ska jag säga "seriöst, jag följer gärna med hem till dig ikväll"?

Efter ett långt telefonsamtal kom jag i alla fall i säng. Tro inte att jag somnade dock, tankarna snurrade på och ganska snart var jag kåt. Kände för att åtgärda det, så jag ringde Herr A. Han var dock inte det minsta kåt och var lite för upptagen med sitt slösurfarande för att kunna hjälpa mig. Vilket ledde till att jag blev sur, först för att jag var kåt och frustrerad och sen för att jag inte tyckte att jag fick tillräckligt med uppmärksamhet och omtanke.

Sedan, efter många om och men, lyckades jag äntligen somna.

Upphetsningen börjar lägga sig eller vad man ska säga. Det är väl lika bra att berätta hela historien, från A till Ö.

Var på jobbet, jobbade med en väldigt trevlig kille i min ålder. Han är rätt ny, men vi har jobbat några pass ihop och har alltid väldigt roligt. Idag var det dock inte så roligt, för jag var helt hopplös hormonstörd (misstänker mina kära p-piller). Sa som det var, tyckte att det var lika bra att lägga korten på borden ifall jag skulle bli tvungen att gå iväg för att lugna ner mig lite.

Efter någon timme började det dock gå över, till mitt stora förtret märkte jag. Hade gärna fått en lite gråtattack, när jag ändå var i farten, så att han hade kunnit trösta mig efter bästa förmåga :P

Hur som helst, vi fortsatte kvällen och ja, det blev väl allt flirtigare. Fast på ett ironiskt sätt, som vanligt. Jag är alltid ironisk när jag flirtar, för då kan jag vara ganska vågad samtidigt som jag alltid kan säga "jag bara skojade". Det positiva med den metoden är att det blir jävligt flirtigt jävligt fort, det negativa är att det blir en enda röra och man vet inte hur seriös man är själv och hur seriös den man flirtar med är.

Det slutade i alla fall med att jag började skämta om att följa med honom hem (här ska väl sägas att skämtade tillbaka mer än vad som hade krävts om hanbara ville vara artig). Sen blev det lite konstigt och vi visste inte hur vi skulle göra. Han sa "alltså, du får ju följa med om du vill" och jag sa (dum som jag är) "nej, men det är upp till dig". Han sa något om att det finns ju alltid en morgondag och sen gick vi åt varsitt håll.

Nu sitter jag här och är lite sur för jag hade ju gärna suttit hemma hos honom istället. Jag vill faktiskt inte ligga med honom, dels har jag mens, dels har han sambo och det känns som det skulle kunna bli lite för krångligt. Men att bara snacka lite och kanske få till ett juste hångel hade ju inte suttit fel.

Från A till Ö, sa jag. Jag ljög. Jag hoppas att vi bara kommit halvvägs än och att ni får vänta en dag eller två på historiens slut.

Nu har det varit lite väl mycket panik här under morgonen, så jag ska passa på att komma med några lugnande besked. Jag har duschat och därmed tvättat håret för första gången sen i lördags morse. Bytt trosor för första gången sen i söndags morse, kändes rätt behövligt med tanke på först skvättandet och sedan mens i varierande färger, som inte alltid hamnat i bindan utan lite utanför också ska väl erkännas.

Använde schampo, balsam och tvål på kroppen. Det sistnämnda är något jag börjat med sista året. Som sagt; fräschare än fräschast.

Och här kommer den spännande upplösningen på de två tidigare inläggens dilemma...

Tanten fanns visserligen inte på Eniro, men hon fanns på Hitta. Jag tog mod till mig, ringde och hon tyckte att det var helt okej att jag betalade hyran för både augusti och september när jag flyttar in.

Hon verkar dessutom ganska gullig, eller så hoppas jag bara. Ska trots allt bo med henne. Eftersom jag ska dela kök med henne och använda hennes kökssaker hoppas jag också att hon är ganska renlig av sig också. Är det fler än mig som har erfarenhet av att tanter kan ha ganska sunkiga kök? Håll tummarna för att hon är undantaget som bekräftar regeln i såna fall.

Apropå senaste inlägget, jag har tappat bort lappen med människans nummer. Och hon finns inte på nätet. Vad fan ska jag göra då? Tog ju förgivet att tanten skrivit dit sitt nummer i kontraktet eftersom hon var så noga med att jag skulle göra det.

Som jag nämnde, även om jag aldrig beskrev det närmare, så var min mens svart igår. Inte svart som....ja, nu kommer jag inte på något som är typiskt svart, men om ni inte är blinda så vet ni ju vad jag menar, så svart var det inte, dock inte långt ifrån. Det var svart på ungefär samma sätt som en riktigt mörkhyad person är svart. Till min tröst kan väl sägas att det inte kom några större mängder, men det kändes inte jätteroligt i alla fall.

Hur som helst, idag när jag klev upp, gick på toaletten och torkade mig så färgades pappret med röda små fläckar. Underbart, hur ska vi fira det här?

Gick och la mig mig precis efter sista inläggen igår, dödstrött. Sov med andra ord som en stock några minuter efter 23. Vaknade av väckarklockan som ringde 10.30. Vad har hänt med mig? Var inte jag morgonpigg?

Jämfört med mina tidigare bekännelser känns dagens avslöjande ganska milt. Men jag insåg just att jag inte har tvättat håret sedan i lördags morse. Och att jag idag vistats på offentliga platser. Min image som den ordentliga, övremedelklastjejen som blivit antagen till det fina universitetsprogrammet kanske inte riktigt håller? Folk kanske skrattar och pratar bakom min rygg?

Men Magnus skulle säkert älska det.

Var iväg en sväng förut, utan tillgång till Internet, och bloggidéerna surrade i huvudet på mig. Så kom jag hem, satte mig här och allt bara försvann. Istället såg jag 200 YouTube-klipp, mest från amerikanska talkshows om tonåringar som knarkade och knullade mer än de borde. Det är ju också en tisdagseftermiddag.

Jag skulle ju skriva om min svarta mens, varför Blondinbella är min idol, mina stereotypa sexuella fantasier, analklådan och dagdrömmarna kring Herr A. Men det får visst bli en annan dag.

Har torskat dit på Gratisbio, men till skillnad från alla andra gör jag ingen succé. Jag har inte värvat någon och jag köper inget på sidorna man ska handla på. Mina poäng samlas istället ihop då jag klickar mig in på olika Casinons hemsidor och få 1 p för varje sida. Jag har för närvarande ca 764 klick kvar till minsta presentkort. Men lika glad är jag för det.

Så har flödet i trosorna tilltagit. Men det är inte mensmycket och framför allt inte mensrött utanför fortfarande brunt. Är det såhär det är att ha "p-pillermens"? Någon som vet? Av egen erfarenhet om inte annat?

Tänkte just att denna blogg blivit lite väl mycket mens. Det var aldrig planerat så, bara blev. Kan väl hänga samman med att jag, som på andra områden, är ganska opryd och renatv lite frigjord, blir röd som en tomat när någon andas minsta lilla ord om mens. Jag tycker det är jobbigt att prata om mens med tjejkompisar, se tampongreklam när brosan är i samma rum och köpa bindor. Det är väl bara till Herr A jag har en någolunda avslappnad mensrelation. Tycks ju detta till trots ha ett visst (hmmm.."visst" som i  pyttelitet, eller inte) behov att prata om mens. Så ni får väl stå ut.

Och gillar ni mitt menssnack, kanske till och med känner att jag inte ger er tillräckligt kan ni ju alltid klicka er vidare till Mensbloggen.

Så där, så har man börjat packa inför flytta hemifrån-äventyret. Antingen har jag inte riktigt fattat att det faktiskt ska bli av eller så tycker jag inte att det är särskilt stort. Visst, det känns roligt, men inte jättespeciellt.

Igår, en kort stund, slogs jag dock av tanken; "hjälp, jag ska flytta 50 mil till en stad där jag inte känner en käft, hur fan ska det gå?". Men jag tror att det kommer gå alldeles utmärkt.

Får dock lov att medge att jag är lite rädd att min panikångest ska förvärras i och med flytten.

Jag är egentligen morgonpigg, men hela förra veckan var jag så sjukt trött. Därför hade jag bestämt att idag skulle jag sova länge. Till saken hör att jag alltid säger till mina föräldrar om jag vill bli väckt, det lät jag bli igår. Dessutom satte jag upp en chockrosa post-it-lapp på dörren där det stod "VÄCK MIG INTE".

Vem tror ni väckte mig klockan 9? Mamma såklart. Genom att prata med ljusare röst än vad hon egentligen klarar av (tror hon gör det för att låta gullig och omtänksam, jag är bara irriterad). Hon öppnar mina fönster, eftersom HON tycker att det är för varmt och när jag blev sur säger hon att "klockan är faktiskt 10". Vilket den inte var, hon hade sett fel en timme, hon vägrade inse det och jag blev skitsur.

Nu låter jag som en 14-åring, men tack och lov hade jag redan vaknat några gånger och sov inte särskilt djupt. Jag är visserligen sur fortfarande, men jag inser att det går ut mer över mig själv än över min mor, så jag försöker komma över det. Och så kan jag ju alltid trösta mig med att om tre veckor bor jag inte här längre.

Så har man gjort sina dagliga rehabövningar för det skadade knäet och fyllt i dagens matdagbok. Även tagit första sockerpillret på kartan så nu får vi se hur fortsättning på p-pillerhistorien blir. Blir det någon riktig mens eller kommer bara småskvättandet att fortsätta? Och det mest spännande av allt, hur blir det efter denna mens. Blir jag äntligen helt blödningsfri då eller? Jag lovar att uppdatera angående den spännande fortsättningen...haha.

Jag tycker att det är roligt att blogga, har alltid varit intresserad av att skriva och tycker att jag är hyfsat duktig på det. Däremot är jag så oteknisk och märker att jag inte alls är kapabel att fixa med bloggen. Det var väl i och för sig ingen nyhet, men det är störande ändå. Vore kul om man kunde designa bloggen så man slapp välja en av de trista stilmallarna, men det känns som rena rama utopin. Däremot tycker jag att det borde vara möjligt att fixa så jag kan sortera mina inlägg i olika kategorier. Någon som kan hjälpa mig lite på traven?

Så var man äntligen hemma. Har varit ute och flängt hela dagen och har därför inte kunnat blogga. De kommande dagarna bli dock lugnare, så då kan jag terrorisera er mycket oftare. Imorgon ska jag ta sovmorgon, därefter ska jag var duktig, byta sängkläder, ringa banken och fixa allt det där som jag måste få gjort.

Idag såg jag en gammal bekant, eller en sån där människa man känner igen men inte känner, hon gick i min brosas klass för länge sen. Vi har aldrig snackat eller så, men jag vet vem hon är och jag tror hon vet vem jag är. Hur som helst så var hon gravid. Så där fint gravid, med rund mage som fortfarande inte är tillräckligt stor för att hon ska behöva vagga fram. Jag vill så gärna ha barn och hon triggade igång alla de känslorna! Hon är några år yngre än mig så det skulle inte vara en omöjlighet för mig. Förutom att jag inte har någon att skaffa barnet med. Jo, Herr A förstås (som för övrigt inte är min pojkvän). Men han vill inte ha barn, inte nu i alla fall. Dessutom ska jag som sagt flytta iväg långt i en stad där jag inte känner någon. Så det kanske är bäst om man inte har någon unge på halsen.